Dag 25 Småätandet ett minne blott

Innan har jag varit mästare på att småäta. Jag har alltid haft en "Om jag skulle bli hungrig påse" med mig vart jag än gått. I den påsen har det inte direkt varit några morotsstavar eller äpplebitar. I ett utav skåpen i mitt klassrum (arbetar som lärare) har det alltid varit fullt med blodsockerhöjande smaskigheter, allt från kexchoklad till birkabullar. Jag har även varit duktig på att smygäta. Ofta har jag köpt en god kaka till mig själv när jag vetat att min man skulle vara borta eller jobba längre. Ibland har min äldsta dotter kommit på mig och frågat vad det är jag tuggat på. Halstabletter, har jag då lite busigt svarat. Tillslut gick hon dock inte på den bortförklaringen längre, eftersom hon tyckte mer att mina halstabletter luktade choklad. Smart flicka!

Nu har jag dock blivit mycket bättre på att låta bli att småäta. Jag fösöker nu bara äta vid bestämda måltider som frukost, lunch och middag och därimellan 2-3 mellanmål. Överraskningsvis går det att sluta småäta. Visst, tar jag en frukt ibland, men jag försöker låta bli att alltid ha något att tugga på. "Om jag skulle bli hungrig påsen" har faktiskt fått stanna hemma. Nu kan jag gå iväg utan att vara rädd för att suget ska bli för stort. Dock kan jag erkänna att jag istället har med mig en påse med skorpor, men enbart vid de tillfällen då vi ska till kompisar och fika och jag inte vet om de ska servera kakor eller godis. Då vill jag alltid ha en tillåten skorpa med mig.