Imorgon är det Lillies barnvälsignelse och då ska vi ha en liten fest. Innan jag började denna 30 dagars hälsoresa hade jag sett framemot denna dag, eftersom det skulle ha varit ett tillfälle för mig att frossa bland kakor och bakverk, men inte nu. Kanske är det också därför som jag har noll procent inspiration till att komma på en god tårta inför morgondagen. Jag brukar spendera timmar framför bakböcker för att lång tid innan planera alla goda bakverk och sedan inleda bakandet lång tid i förväg. Nu står jag här dan före dan och har ingen aning om vilken tårta som jag ska baka för Lillies fest imorgon. Inte för att Lillie blir besviken. Hon kan ju ändå inte äta någon tårta.
Jag bestämde mig dock för att göra en prinsesstårta, men med rosa marsipan, eftersom min äldsta dotter är helt galen i färgen rosa. Emma var laddad inför baket och ville hjälpa till med vispandet. Vi har ju inte bakat alls lika mycket nu som vi gjort innan så att baka var en stor händelse för min dotter. Vi skulle försöka att göra tårtbottnarna själva. Jag har ju gjort det massor av gånger, men den här gången gick någon helt snett. Kanske smeten kände min saknad av inspiration, för bottnarna blev som skumgummi. Ovansidan såg helt perfekt ut, men när jag sedan skulle vända formen upp och ner så att jag kunde ta loss bottnarna såg jag att de mer liknade gummidäck. Hur gott är det att äta gummi egentligen? Har ingen förklaring till detta mystiska resultat, men äta dem kan vi inte göra. Den lilla inspiration som fanns innan var nu som bortspolad. Jag får hitta på något imorgon istället. Jag har nog aldrig varit så här sen med något tidigare. Nu går jag och lägger mig. Kanske någon tårta uppenbarar sig för mig i drömmarnas land som jag kan baka imorgon bitti.
26 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar