|
Lyckligt brudpar 2006 |
Igår var det var bröllopsdag. Vi har numera varit gifta i 5 år. 5 år är väl egentligen inte så länge, men det känns som vi har hunnit göra mycket under dessa fem åren. Vi har fått två underbara barn, köpt ett hus, renoverat huset, tagit körkort, varit utomlands några gånger, diskuterat, bråkat, skrattat, gråtit, kramats och pussats. Att vara gift är på ett sett ett arbete. Man måste jobba på sitt äktenskap och inte bara låta det rinna ut i sanden. Jag tycker att man måste jobba ännu mer intensivt när man nu blivit förälder. Det är lätt att ta varandra för givet och glömma bort varandra under småbarnsåren, men då är det viktigt att om det går hitta på något tillsammans utan barnen.
|
Emma tyckte att jag såg ut som en prinsessa i min bröllopsklänning så hon ville också bli en prinsessa. Hon pussade grodan, men det kom tack och lov ingen prins. |
Tack vare våra fantastiska grannar fick vi möjligheten att gå ut och äta på tu man hand. Jag hade berättat för Emma att garannarna skulle komma och att mamma och pappa skulle gå bort ett tag. Emma undrade ju så klart vad vi skulle göra så jag sa att vi skulle gå på ett möte. Emma nöjde sig med den förklaringen tack och lov.
Vi åt på en restaurang som heter
Madame Mustasch. En mycket mysig restaurang med bra service och underbar mat. De bjöd oss på kaffe med en underbar tryffel till efterrätt, eftersom det var vår bröllopsdag och kocken hade misslyckats med vår klyftpotatis. Kocken tyckte det var så pinsamt att potatisen var dålig på vår bröllopsdag att han ville kompensera det med en god chokladtryffel. Vi var så klart mycket tacksamma.
|
Mycket god fisksoppa till förrätt
|
Pinsamt nog så fick jag besök på toaletten när jag satt och kissade. Låset på dörren var dåligt så dörren öppnades hastigt av en full man som ville tvätta sina händer, men blev nog lite chokad av att hitta mig på toaletten. Han fick sig ett gott skratt, jag drog upp byxorna och skrattade faktiskt jag också. Jag var på ett gott humör efter att ha fått tillbringa en kväll med min älskade man utan våra barn
0 kommentarer:
Skicka en kommentar