Vad innebär begreppet Bullmamma?

Igår kväll hade jag barn och manledigt, SKÖNT! Jag var hos en kompis på en mysig tjejträff. Alla vi tjejer var mammor så ni kan bara ana vilka samtalsämnen som kom upp. När man nu äntligen är fria från sina älskade barn och sin hängivna man så är det dock det man diskuterar ur alla aspekter.

Bild från: glamo.se

Vi diskuterade allt från dagisrelaterade frågor till huruvida det är bättre för killar att sitta ner när de kissar än att stå upp. Begreppet som fick mest uppmärksamhet och längst samtalstid var begreppet Bullmamma. Vad är en Bullmamma? Har begreppet en negativ eller positiv klang. Det handlar ju inte om en mamma som bakar hundratals bullar dagarna i enda utan mer om hur en bullmamma är. En del hade en negativ syn på begreppet då de associerar det med att man som kvinna ska vara en husmor som ser till att allt blir gjort med bakning, matlagning, städning och barnpassning samt vara en god älskarinna åt en man som knappt kan bära ut soporna utan klagomål. Andra hade uppfattningen om att en bullmamma mer är en varm person som har en öppen famn och ett öppet hus för sina barn och deras kompisar. Att de kan få vara en oas där alla kan känna sig hemma och trivs med att vara en mamma som är hemma och tänker på att ta hand om hemmet och familjen.

Mina tankar är någonstans mittemellan. Jag trodde nog att jag skulle vilja vara en mamma som inte arbetade utan var hemma med barnen och tog hand om alla hemmasysslor, men det är jag inte. Visst, jag älskar att vara hemma med mina barn. Borta bra, men hemma alltid bäst, men för mycket hemma kan också bli lite väl tråkigt. Jag tycker om att arbeta och jag tycker stundtals att jag är en bättre mamma när jag har arbetat än när jag är hemma hela dagarna och blir lite grinig framemot eftermiddagarna. Jag ska nu börja arbeta i januari så jag har lite tid kvar att baka bullar och sköta om hemmet. Skönt! Visst kommer jag sakna detta när jag arbetar, men jag tror att jag mer är en arbetade älskande mamma.

En hysterisk mamma

Bild från: inredninglitenochstor.blogg.se

Igår tyckte jag att mina två älsklingar var det mest underbara i världen och att de lekte så bra med varandra, idag skulle jag vilja sälja dem på blocket (inte nu ikväll när de sover då är de underbara igen). Min minsting som snart blir ett år är mycket envisare än en åsna. Hennes storasyster var så lugn om man jämför med henne. Vi behövde inte barnsäkra något och inte sätta upp några grindar till trapporna för hon var inte intresserad. Det är annorlunda med Lillie. Hon sticker så fort hon får chansen och maskindiskmedeltabletterna ligger överallt i huset. Får hon inte som hon vill blir hon sur och fräser, sa storasyster lite alvarligt idag.

Så många ajabaja, ojoj, neeeeeeeeeeeej, sluta, LILLIE, akta, stopp, inte fjärrkontrollen, inte Emmas porslinsleksaker, stäng dörren, stäng grinden, AHHH, det blir inte en tredje, är bara några av alla de uttryck som kommit ur min mun idag. Är det inte härligt med barn!

Då var det dags för dagis

Idag skulle Emma börja dagis igen. Jag har varit lite ängslig över detta. Emma ska börja i en ny grupp, men känner nästan alla lärare tror jag och de flesta barnen också. Emma är lite blyg av sig och tycker inte om stora grupper och det har gjort mitt mammahjärta lite oroligt. Emma har frågat mig varje dag sedan pappa började jobba om hon skulle till dagis och varje dag har jag lugnt sagt, inte än och då har jag sett hur jag fått ett stort leende tillbaka. Därför har jag bävat lite för denna dagis start.

Jag kan dock glatt meddela att det gick som en dans att lämna henne på dagis idag, det var nog mer hennes mamma som behövde tröstas. Jag tyckte det kändes tomt att lämna henne idag och ska jag vara lite ärlig så vet jag inte vem som var lyckligast när jag klev in på dagis och skulle hämta henne. Jag, en fjantig känslomässig mamma, min stora dagisflicka Emma eller hennes lillasyster Lillie som försökt leta efter Emma hela dagen utan att ha hittat henne. När vi alla satte oss ner mitt på lekplatsen där det virrade omkring av alla dagisbarn och kramade varandra länge så sa Emma plötsligt; mamma jag har saknat er och Lillie nu vill jag hem och leka med bara dig. Då brast mitt mammahjärta och min lilla Lillie sträckte upp armarna till Emma och visade tydligt att hon tyckte att mamma skulle rycka upp sig så att hon och storasyster kunde åka hem och leka.

Vi har inte blivit kidnappade i Frankrike

Utanför huset i Frankrike. Emma älskar att vara med på bild!

Ja, nu är det säkert någon som undrat om vi blivit kidnappade av den franska främlingslegionen, eftersom det inte kommit någon nytt inlägg på mycket länge. Jag kan ge er ett glädjande besked om att vi är tillbaka i Sverige utan att stött på några militära typer. Det är bara inte alltid så lätt att hålla igång en blogg när man har barn och en massa saker att göra, men jag har bestämt mig för att rycka upp mig ur denna småbarnsbubbla och bli bättre på att blogga, det är ju dock skrivandet jag älskar även om det är svårt att tro ibland.

Jag kan verkligen rekommendera er som nyfikna på att göra ett husbyte att gå in på hemsidan; hembyte.nu. Jag har nästan bara positiva saker att säga om husbyte. Det är super ekonomiskt, eftersom du inte betalar för boendet, du får ta del av en annan kultur ur ett icke turistiskt perspektiv och blir ett med samhället du bor i. Den stora negativa aspekten med husbyte är avsaknaden av det sociala livet. Även om jag och min man har det bra tillsammans så kan det vara trevligt att träffa lite andra människor ibland. Jag saknade att bjuda in vänner för en spontan bullfika eller till någon mysig grillkväll. Emma saknade också lite andra barn att leka med. Hon tyckte inte att lillasyster som då var tio månader var bra på lekar som mamma, pappa, barn eller kurragömma. Emma sa; mamma, hon fattar inte att man måste räkna till tio innan man börjar leta, eller hon gömmer sig inte, hon sitter bara still.

Jag skulle absolut göra detta äventyr igen. Jag tyckte att tre veckor var väl lång tid. En vecka är för kort, eftersom det tar ett tag att komma in i sitt nya liv, men tre veckor är lite för länge enligt mig. Efter ett tag så längtade i alla fall jag hem lite. Emma tyckte mycket om Frankrike, men ni skulle ha sett hennes reaktion när hon kom hem och fick se sitt rum igen. Hon blev överlycklig och hon skulle krama alla sina saker och säga hur mycket hon saknat dem.

Huset var i mycket bra skick när vi kom hem. Det enda som nu måste göras är en trädgård som blivit bombarderad av världens alla slags ogrässorter, men är man borta 5 veckor under sommaren så får man väl skylla sig själv. Nu är vi i alla fall hemma och jag ska bli bättre på att blogga. Nu har jag lovat det så nu måste jag hålla det.

Här följer en liten bildkavalkad över sommarens semesterbilder:

Här spenderade vi mycket tid

 Många promenader blev det

Lillie lärde sig krypa

Försökte ta en gruppbild utanför slottet på Euro Disney

Fick mersmak på glass

En blyg Emma träffade Kajsa