Vad innebär begreppet Bullmamma?

Igår kväll hade jag barn och manledigt, SKÖNT! Jag var hos en kompis på en mysig tjejträff. Alla vi tjejer var mammor så ni kan bara ana vilka samtalsämnen som kom upp. När man nu äntligen är fria från sina älskade barn och sin hängivna man så är det dock det man diskuterar ur alla aspekter.

Bild från: glamo.se

Vi diskuterade allt från dagisrelaterade frågor till huruvida det är bättre för killar att sitta ner när de kissar än att stå upp. Begreppet som fick mest uppmärksamhet och längst samtalstid var begreppet Bullmamma. Vad är en Bullmamma? Har begreppet en negativ eller positiv klang. Det handlar ju inte om en mamma som bakar hundratals bullar dagarna i enda utan mer om hur en bullmamma är. En del hade en negativ syn på begreppet då de associerar det med att man som kvinna ska vara en husmor som ser till att allt blir gjort med bakning, matlagning, städning och barnpassning samt vara en god älskarinna åt en man som knappt kan bära ut soporna utan klagomål. Andra hade uppfattningen om att en bullmamma mer är en varm person som har en öppen famn och ett öppet hus för sina barn och deras kompisar. Att de kan få vara en oas där alla kan känna sig hemma och trivs med att vara en mamma som är hemma och tänker på att ta hand om hemmet och familjen.

Mina tankar är någonstans mittemellan. Jag trodde nog att jag skulle vilja vara en mamma som inte arbetade utan var hemma med barnen och tog hand om alla hemmasysslor, men det är jag inte. Visst, jag älskar att vara hemma med mina barn. Borta bra, men hemma alltid bäst, men för mycket hemma kan också bli lite väl tråkigt. Jag tycker om att arbeta och jag tycker stundtals att jag är en bättre mamma när jag har arbetat än när jag är hemma hela dagarna och blir lite grinig framemot eftermiddagarna. Jag ska nu börja arbeta i januari så jag har lite tid kvar att baka bullar och sköta om hemmet. Skönt! Visst kommer jag sakna detta när jag arbetar, men jag tror att jag mer är en arbetade älskande mamma.

En hysterisk mamma

Bild från: inredninglitenochstor.blogg.se

Igår tyckte jag att mina två älsklingar var det mest underbara i världen och att de lekte så bra med varandra, idag skulle jag vilja sälja dem på blocket (inte nu ikväll när de sover då är de underbara igen). Min minsting som snart blir ett år är mycket envisare än en åsna. Hennes storasyster var så lugn om man jämför med henne. Vi behövde inte barnsäkra något och inte sätta upp några grindar till trapporna för hon var inte intresserad. Det är annorlunda med Lillie. Hon sticker så fort hon får chansen och maskindiskmedeltabletterna ligger överallt i huset. Får hon inte som hon vill blir hon sur och fräser, sa storasyster lite alvarligt idag.

Så många ajabaja, ojoj, neeeeeeeeeeeej, sluta, LILLIE, akta, stopp, inte fjärrkontrollen, inte Emmas porslinsleksaker, stäng dörren, stäng grinden, AHHH, det blir inte en tredje, är bara några av alla de uttryck som kommit ur min mun idag. Är det inte härligt med barn!

Då var det dags för dagis

Idag skulle Emma börja dagis igen. Jag har varit lite ängslig över detta. Emma ska börja i en ny grupp, men känner nästan alla lärare tror jag och de flesta barnen också. Emma är lite blyg av sig och tycker inte om stora grupper och det har gjort mitt mammahjärta lite oroligt. Emma har frågat mig varje dag sedan pappa började jobba om hon skulle till dagis och varje dag har jag lugnt sagt, inte än och då har jag sett hur jag fått ett stort leende tillbaka. Därför har jag bävat lite för denna dagis start.

Jag kan dock glatt meddela att det gick som en dans att lämna henne på dagis idag, det var nog mer hennes mamma som behövde tröstas. Jag tyckte det kändes tomt att lämna henne idag och ska jag vara lite ärlig så vet jag inte vem som var lyckligast när jag klev in på dagis och skulle hämta henne. Jag, en fjantig känslomässig mamma, min stora dagisflicka Emma eller hennes lillasyster Lillie som försökt leta efter Emma hela dagen utan att ha hittat henne. När vi alla satte oss ner mitt på lekplatsen där det virrade omkring av alla dagisbarn och kramade varandra länge så sa Emma plötsligt; mamma jag har saknat er och Lillie nu vill jag hem och leka med bara dig. Då brast mitt mammahjärta och min lilla Lillie sträckte upp armarna till Emma och visade tydligt att hon tyckte att mamma skulle rycka upp sig så att hon och storasyster kunde åka hem och leka.

Vi har inte blivit kidnappade i Frankrike

Utanför huset i Frankrike. Emma älskar att vara med på bild!

Ja, nu är det säkert någon som undrat om vi blivit kidnappade av den franska främlingslegionen, eftersom det inte kommit någon nytt inlägg på mycket länge. Jag kan ge er ett glädjande besked om att vi är tillbaka i Sverige utan att stött på några militära typer. Det är bara inte alltid så lätt att hålla igång en blogg när man har barn och en massa saker att göra, men jag har bestämt mig för att rycka upp mig ur denna småbarnsbubbla och bli bättre på att blogga, det är ju dock skrivandet jag älskar även om det är svårt att tro ibland.

Jag kan verkligen rekommendera er som nyfikna på att göra ett husbyte att gå in på hemsidan; hembyte.nu. Jag har nästan bara positiva saker att säga om husbyte. Det är super ekonomiskt, eftersom du inte betalar för boendet, du får ta del av en annan kultur ur ett icke turistiskt perspektiv och blir ett med samhället du bor i. Den stora negativa aspekten med husbyte är avsaknaden av det sociala livet. Även om jag och min man har det bra tillsammans så kan det vara trevligt att träffa lite andra människor ibland. Jag saknade att bjuda in vänner för en spontan bullfika eller till någon mysig grillkväll. Emma saknade också lite andra barn att leka med. Hon tyckte inte att lillasyster som då var tio månader var bra på lekar som mamma, pappa, barn eller kurragömma. Emma sa; mamma, hon fattar inte att man måste räkna till tio innan man börjar leta, eller hon gömmer sig inte, hon sitter bara still.

Jag skulle absolut göra detta äventyr igen. Jag tyckte att tre veckor var väl lång tid. En vecka är för kort, eftersom det tar ett tag att komma in i sitt nya liv, men tre veckor är lite för länge enligt mig. Efter ett tag så längtade i alla fall jag hem lite. Emma tyckte mycket om Frankrike, men ni skulle ha sett hennes reaktion när hon kom hem och fick se sitt rum igen. Hon blev överlycklig och hon skulle krama alla sina saker och säga hur mycket hon saknat dem.

Huset var i mycket bra skick när vi kom hem. Det enda som nu måste göras är en trädgård som blivit bombarderad av världens alla slags ogrässorter, men är man borta 5 veckor under sommaren så får man väl skylla sig själv. Nu är vi i alla fall hemma och jag ska bli bättre på att blogga. Nu har jag lovat det så nu måste jag hålla det.

Här följer en liten bildkavalkad över sommarens semesterbilder:

Här spenderade vi mycket tid

 Många promenader blev det

Lillie lärde sig krypa

Försökte ta en gruppbild utanför slottet på Euro Disney

Fick mersmak på glass

En blyg Emma träffade Kajsa

Husbyte del 2

Lillie mumsar på brödet i vår medhavda barnstol

Nu undrar ni säkert om vi lyckades äta ute på restaurang eller inte. Vi lyckades, men jag vet inte vem som var tröttast efter restaurangbesöket barnen eller vi, föräldrar. Vi frågade på nytt efter en barnstol till Lillie och återigen fick vi någon konstig bilstol som alternativ. Vi skakade glatt på huvudet och hämtade vår reservstol från bilen. När vi sedan skulle lämna restaurangen upptäckte jag att det stod barnstolar längre in i restaurangen, lite frustrerande tycker jag. Varför vill de gömma sina barnstolar? Hur gör en vanlig fransk familj när de går ut och äter på restaurang, lämnar de barnen hemma eller? Nog pratat om barnstolar, i alla fall för en liten stund.

Underhållning i väntan på maten

Restaurangbesöket gick måttligt bra. Maten tog för lång tid, barnen var till slut hyper aktiva på grund av trötthet och Lillie hade så många myror i brallan att man näst intill fick ringa Anticimex. Vi lyckades i alla fall, men jag får nog säga att jag tycker det är mycket lugnare och skönare att äta mat hemma.

Emma vill nu också gifta sig. Hon såg vår bröllopsfilm idag och tyckte att mamma var så vacker och undrade varför jag inte var lika vacker nu. Härligt med barn eller hur, de är alltid så ärliga i sina kommentarer. Jag sa att Emma skulle få gifta sig när hon var lite äldre, kanske när hon var 5 år. Hon godtog det svaret, men hon var lite besviken på att hon inte kunde gifta sig idag och köpa en sådan klänning som jag hade på mitt bröllop.

Mamma, jag ser slottet!!!!

Vi har också hunnit med Disneyland i Paris och Emma tyckte det var helt fantastiskt. Hon tyckte slottet var som en levande saga och hon blev helt förtrollad av dess magi och ville inte lämna denna förtrollande värld om hon inte fick en Mimmiklubba. Lillie tyckte också det var spännande så spännande faktiskt att hon inte ville sova något. Jag kan bara säga att ni inte ska ta två vagnar med er till Disney land. Vi gjorde det, eftersom jag trodde att Emma ville sova lite, men det ville hon ju inte och det var super bökigt med två vagnar. Varje gång någon av oss ville åka något så var vi ju strandsatta på en plats hela tiden, eftersom man inte kunde köra runt med två vagnar. Det var även super mycket folk och över 30 grader varmt. Jag skulle åka Dumbo- den flygande elefanten med Emma. Vi fick vänta i 60 minuter och attraktionen tog en och en halv minut. Emma var så trött efter allt väntande så till slut fick jag bära henne de sista 20 minuterna i 30 garders värme. När vi väl var framme och det var vår tur att åka ville hon inte åka längre.Jag försökte vara en pedagogisk mamma och sa att jag inte stått här så länge utan att åka karusellen. Hon grät ett tag och sen var det bra och hon älskade att åka i elefanten. Det dumma var ju att man inte kunde åka så många karuseller, eftersom man måste vänta så länge. Vi var där 7 timmar och vi lyckades åka 2 karuseller, se 3 parader (vilket Emma tyckte va helt underbart), 4 toalettbesök, äta 3 glassar, äta medhavda smörgåsar, dricka 3 liter vatten och köpa en efterlängtad Mimmiklubba.

Emma studerar kartan över parken

Dagens första parad

Lillie vilade sina ögon i hela 10 minuter

Emma pausar med lite smarties

Emma när hon tittar på parad nummer 2

Mamma, jag vill ta hem denna barnstol!

Emma har äntligen fått smaka sin älskade Mimmiklubba

Imorgon fortsätter fler äventyr som ni senare kommer få ta del av.............

Husbyte i Frankrike del 1

Vilken tur att det finns en gunga!

Vart ska jag börja? Vi har nu varit i Frankrike i snart en vecka. Det har varit en vecka full av intryck av alla dess slag. För er som inte vet så provar vi just i detta nu att byta hus och liv med en fransk familj. Vi har ockuperat deras hus och de har invaderat vårt hus i Helsingborg. Numera är vi bosatta 20 minuter från centrala Paris i ett mycket mysigt hus. Familjen vi bytt hus med består av mamma, pappa och två flickor 4 och 6 år. Mamman är sjuksköterska och pappan är polis. De har som vi inte bytt hus tidigare så det var nervöst för oss alla när vi träffades för första gången förra söndagen i deras hus.

Badade med den franska familjen, då det var 38 grader varmt

Första intrycket av familjen är mycket bra. De är mycket snälla, omtänksamma och ordningsamma. Vi fick dock känna på kulturskillnader redan första dagen då det verkar som om fransmännen äter mycket senare än vi, inte äter tillsammans med sina barn och låter sina barn vara uppe näst intill hur länge som helst på kvällarna (detta gäller kanske inte alla). Jag höll nästan på att svimma i 35 graders värme och vara utan mat till klockan 22.30 när middagen serverades. Ja, i efterhand är det mycket spännande med kulturskillnader och se hur andra har det. Nu kan jag väl också förstå att man lägger sina barn lite senare, eftersom det är så varmt här och att det är godare att äta lite senare på kvällen, även om 22.30 är överdrivet sent enligt min åsikt.

Emma tyckte det var fantastiskt med deras aprikosträd

Den franska familjen var mycket trevlig, men det var super skönt när de åkte så vi fick ta över huset. Vi fixade så det blev lite mer som vårt och packade upp alla våra kläder och saker. Emma tycket det var fantastiskt, då hon fått ta över den äldsta flickans rum som är ett prinsesse rum. Hon är verkligen i himlen! Lillie tycker också det är bättre när det bara är vi som bor här. Hon tyckte det var för mycket folk innan och hon börjar trivas mer och mer.

vardagsrummet

terassen

Första frukosten på tu man hand

Det roliga med husbyte är ju att man byter liv mot några främlingar, men det är också ett sätt att spara in på semesterkontot, eftersom man inte betalar för sitt boende. Vi har haft tur med vårt husbyte då vårt hus är mycket trevligt och riktigt charmigt. Vi har en trappa som knarrar så mycket att man nästan behöver öronskydd när man ska upp eller ner. Vi har tänkt tanken om vi skulle köpa en repstege och använda den istället, men Emma protesterade mot den idén. Jag saknar också en rad olika köksredskap så man blir super duktig på att improvisera och efter denna resa kan jag nog hantera alla möjliga matsituationer med en korkskruv.

Det som helt klart varit svårast är saknaden av barnstolar. Första dagen här åkte vi till IKEA för att köpa en barnstol till Lillie och den är ju guld värd, men tyvärr är den ju lite bökig att ta med överallt. Det finna inte många barnsolar här i Frankrike på restauranger och caféer och det gör ju att vi har mycket svårt för att äta ute. Lillie vill ju absolut inte sitta i vagnen hela tiden och sitter hon i vårt knä kan vi ju inte äta, eftersom hon inte kan sitta still mer än 2 sekunder. Dock, hittade min man ett shoppingcenter idag som äntligen hade barnstolar så vi kunde sätta oss och äta lite mat. Jag blev överlycklig när jag skådade detta fantastiska shoppingcenter. Jag är nog lite av en shoppingnörd. Jag älskade att få komma in till detta moderna klädimperium och bara titta på moderna saker för ett ögonblick. Jag får nog vara extra snäll mot min man så att jag kan få ha en dag här själv utan barn och med hans visakort.

Emma bjuder Lillie på lite glass. Tack snälla storasyster!!

Vi har under denna första vecka hunnit med: en guidad tur med den franska familjen, barnstolsinköp på Ikea, inhandlat en cykelstol (vi trodde att de hade en cykelstol till Emma), cykeltur längs La Marne (cyklarna var kassa så min rumpa protesterade och vill inte cykla så långt igen), parkbesök med en helt underbar lekplats (där lär vi återkomma många gånger under dessa tre veckor), besökt centrala Paris (svårt med storstan med två barnvagnar och inga ställen där det fanns några barnstolar) och hittat guldgruvan Arcade som är ett stort shoppingcenter och ätit x antal baguetter och croissants.

Fina lekparken



Var är Emma?



Äntligen en barnstol!

Imorgon ska jag och Emma cykla till en matmarknad och sen ska vi besöka den fantastiska parken en andra gång för att riktigt bekanta oss med den fantastiska lekplatsen där. Har vi turen på vår sida, med lugna och välutsövda barn så ska vi även försöka oss på att gå på restaurang på kvällen, men vi tar så klart med vår fina Ikea barnstol (detta låter som en reklam gingel).

En heldag med shopping i Amsterdam

Idag skulle jag äntligen få en dag för mig själv och den skulle spenderas i Nederländernas huvudstad Amsterdam. Jag var riktigt taggad inför denna shoppingfest, men vad hände? Jag hade 6 timmar på mig att shoppa loss innan jag skulle åka hem med min svärmor. Det enda jag kom hem med var två t-shirtar till Lillie, hur deprimerande var inte det. Jag tittade i så många affärer, men hittade verkligen ingenting jag ville ha. Kan det vara möjligt bland Amsterdams alla affärer. Tyvärr tycker jag inte om modet nu, antingen är det för stort och fluffigt eller ska man tvinga sig in i en sardinburk. Efter att ha provat en massa kläder utan någon succé blir man nästan lite deppig mot slutet. Jag bestämde mig för att sluta istället och spara mina pengar. Lite tråkigt att komma hem tomhänt efter en dag för mig själv i självaste shoppingparadiset Amsterdam, men jag har fått en viss mognad i mitt shoppingbegär. Jag köper numera inget bara för att jag måste shoppa, numera köper jag bara det som jag verkligen vill ha och behöver. Stolt över mig själv, men lite deppig i alla fall. Kanske jag hittar något roligt i Paris istället.