Dag 28 Nu blir det lugn och ro

Nu har svärföräldrarna åkt tillbaka till Holland. Även om jag verkligen tycker mycket om dem så är det ganska skönt att få tillbaka sitt hus. Jag har faktiskt väldigt roligt med mina svärföräldrar. Den har dock lite för mycket energi enligt mig. Min svärmor nästan springer i mitt lilla kök när hon lagar mat och ibland blir jag lite trött bara jag tittar på henne. Hon är dock mycket omtänksam och ett väldigt stöd och hon är genuint intresserad av allt jag gör. Min svärfar är jätte mysig, men han kan också vara en grinig barnunge och det vet han om. Jag tycker dock mycket om att reta honom och det gillar han. Han kommer ofta och ger mig en spontan kram och det är härligt. Det är skönt att ha svärföräldrar som man tycker mycket om.

Idag får jag gå en runda genom hela huset och hitta saker som jag brukar placera på andra platser än var mina svärföräldrar placerat dem. Det är alltid roligt att gå på upptäcktsfärd i ditt eget hus. Om man har tur kan man även hitta saker som man inte hittat tidigare. Idag till exempel så har jag hittat min dotters efterlängtade kittydocka. Den låg i korgen där vi förvarar plastpåsar. Nu ska ni inte tro att jag tror att det är min svärmor som placerat den där. Det är nog min dotter Emma som leker kurragömma med sina kramdjur, men hon är bra på att gömma dem, men inte så bra på att hitta dem.

Kan också meddela att jag varit mycket duktig under tiden mina svärföräldrar varit här. Jag har inte fuskat en enda gång. Jag är stolt över mig själv. Varje gång de har tagit en chokladbit till kaffet så har jag tagit en frukt eller en torr skorpa (nu är jag super trött på skorpor). Nu är det bara två dagar kvar av min 30 dagars kak och godisfria resa.

Dag 27 En tokstressig tårtmamma

Då var det dax för barnvälsignelse. Om man hade haft en kamera i vårt hus under denna morgon så hade vi nog kunnat vinna alla priser som går att vinna när det gäller tvunderhållning. Där fanns allt, skratt, tårar, hysteriska stressutbrott och sann äkta kärlek. Det är inte alltid lätt att ha folk i ens hem när man försöker att få saker gjorda. Mina svärföräldrar från Holland är ju fortfarande här. De har väl inte riktigt samma syn på att planera och distrubuera tid som jag har.

Jag bestämde mig under en sömnlös natt att baka en sockerkaka och dela den på mitten och sedan lägga all fyllning på detta enda lager. Sockerkakan gick bra tack och lov. Jag dela den på mitten och fyllde den med citronformage och hallon. Sedan brädde jag grädde över hela skapelsen och la ut mitt rosa marsipan lock. Emma och jag gjorde sedan en prinsesskrona av marsipan som vi färgade gul. Vi skrev Lillie på tårtan med choklad och dekorerade den med m&m (Emmas påhitt). Stessen för tårtan var därmed avklarad.

Resten av familjen tycktes vara mycket lugna denna söndagsförmiddag utan att inse att det fanns en hel del att göra innna tjocka släkten skulle komma. Min man och svärfar tyckte att de kunde sitta i godan ro och surfa på internet, medan jag var nära att slita mitt hår. Min svärmor hade glömt att köpa grädde som hon behövde för soppan och min man och svärfar hade lovat att inhandla detta. När de fortfarande satt framför datorn och gästerna skulle komma inom 30 minuter fick jag ett hysteriskt stressutbrott och typ berättade för dem vad de kunde göra med sina datorer. Härligt, med tanke på att vi skule gå till kyrkan för barnvälsignelse. De fick dock lite eld i baken och gick till affären.Vi fick vår grädde 2 minuter innan de första gästerna kom.

Jag hade tänkt länge på om jag skulle smaka tårtan eller inte. Mitt kak och godisförbud går ju inte ut förrän om 3 dagar, men min man sa att jag skulle tillåta mig att äta en bit tårta på min dotters barnvälsignelse som man bara gör en gång i livet. Därför skar jag den tunnaste bit tårta som var möjligt. Jag smakade mina tre fjuttiga tuggor och insåg att tårtan trots allt blev en riktig succe.

Dag 26 Tårtbak utan smakprov

Imorgon är det Lillies barnvälsignelse och då ska vi ha en liten fest. Innan jag började denna 30 dagars hälsoresa hade jag sett framemot denna dag, eftersom det skulle ha varit ett tillfälle för mig att frossa bland kakor och bakverk, men inte nu. Kanske är det också därför som jag har noll procent inspiration till att komma på en god tårta inför morgondagen. Jag brukar spendera timmar framför bakböcker för att lång tid innan planera alla goda bakverk och sedan inleda bakandet lång tid i förväg. Nu står jag här dan före dan och har ingen aning om vilken tårta som jag ska baka för Lillies fest imorgon. Inte för att Lillie blir besviken. Hon kan ju ändå inte äta någon tårta.

Jag bestämde mig dock för att göra en prinsesstårta, men med rosa marsipan, eftersom min äldsta dotter är helt galen i färgen rosa. Emma var laddad inför baket och ville hjälpa till med vispandet. Vi har ju inte bakat alls lika mycket nu som vi gjort innan så att baka var en stor händelse för min dotter. Vi skulle försöka att göra tårtbottnarna själva. Jag har ju gjort det massor av gånger, men den här gången gick någon helt snett. Kanske smeten kände min saknad av inspiration, för bottnarna blev som skumgummi. Ovansidan såg helt perfekt ut, men när jag sedan skulle vända formen upp och ner så att jag kunde ta loss bottnarna såg jag att de mer liknade gummidäck. Hur gott är det att äta gummi egentligen? Har ingen förklaring till detta mystiska resultat, men äta dem kan vi inte göra. Den lilla inspiration som fanns innan var nu som bortspolad. Jag får hitta på något imorgon istället. Jag har nog aldrig varit så här sen med något tidigare. Nu går jag och lägger mig. Kanske någon tårta uppenbarar sig för mig i drömmarnas land som jag kan baka imorgon bitti.

Dag 25 Småätandet ett minne blott

Innan har jag varit mästare på att småäta. Jag har alltid haft en "Om jag skulle bli hungrig påse" med mig vart jag än gått. I den påsen har det inte direkt varit några morotsstavar eller äpplebitar. I ett utav skåpen i mitt klassrum (arbetar som lärare) har det alltid varit fullt med blodsockerhöjande smaskigheter, allt från kexchoklad till birkabullar. Jag har även varit duktig på att smygäta. Ofta har jag köpt en god kaka till mig själv när jag vetat att min man skulle vara borta eller jobba längre. Ibland har min äldsta dotter kommit på mig och frågat vad det är jag tuggat på. Halstabletter, har jag då lite busigt svarat. Tillslut gick hon dock inte på den bortförklaringen längre, eftersom hon tyckte mer att mina halstabletter luktade choklad. Smart flicka!

Nu har jag dock blivit mycket bättre på att låta bli att småäta. Jag fösöker nu bara äta vid bestämda måltider som frukost, lunch och middag och därimellan 2-3 mellanmål. Överraskningsvis går det att sluta småäta. Visst, tar jag en frukt ibland, men jag försöker låta bli att alltid ha något att tugga på. "Om jag skulle bli hungrig påsen" har faktiskt fått stanna hemma. Nu kan jag gå iväg utan att vara rädd för att suget ska bli för stort. Dock kan jag erkänna att jag istället har med mig en påse med skorpor, men enbart vid de tillfällen då vi ska till kompisar och fika och jag inte vet om de ska servera kakor eller godis. Då vill jag alltid ha en tillåten skorpa med mig.

Dag 24 Regelbundna måltider

Jag börjar förstå hur viktigt det är med regelbundna måltider. Äter man med jämna mellanrum så förhindrar man ju att man får blodsockerfall som i sin tur gör att man blir sugen på allt annat än nyttiga saker. Nu låter jag kanske lite präktig. Innan har jag varit en mästare på att småäta och jag har också ätit ganska mycket i smyg. Så fort jag känt det minsta sug så har jag tuggat på något och då har det sällan varit på ett äpple eller en morotsstav.

Nu när jag är mammaledig är det nästan ännu värre tycker jag. Då går man i sin lilla bubbla och man är ofta ganska trött och orkar inte så ofta fixa en bra lunch. Istället tar man en macka eller kaka, eftersom det är mycket lättare eller bekvämare det beror på hur man ser på det. Oftast bli dock inte eftermiddagen så trevlig om man hoppat över en bra lunch. Då blir jag ofta lättirriterad, sur och en riktigt tjatig mamma. Mitt humör åker berg och dalbana och mitt sötsug blir bara värre och värre. Jag ska försöka släppa mitt bekvämliga sinne och fixa bättre luncher hädanefter.

Dag 23 Ännu en galen dag

Idag anlände mina svärföräldrar från Nederländerna. Min man kommer från Nederländerna därav mitt lite konstiga efternamn, Van der Gragt. Även om Nederländerna är ett europeiskt land så finns det ganska många skillnader mellan våra länder. Jag kommer ihåg första gången som jag och Michiel var ute och fikade. Jag sa att jag ville ha kaffe och han kom snällt tillbaka med just kaffe. Jag frågade honom om han inte löpt någon smaskig kaka till kaffet. Han tittade förvånat på mig och menade att jag bara sa att jag ville ha kaffe. Jag sa ju inte att jag ville ha en kaka till kaffet. Vår svenska fikakultur är annorlunda från den nederländska. Där går man ofta ut och bara tar en kopp kaffe och ganska sällan tar man något sött till. Min man lärde sig dock ganska snabbt att när jag menar kaffe så menar jag också något till kaffet.

Det första som min svärmor gav mig när hon kom var ett stort Milka hjärta fullt med ljuvlig choklad. Hon hade köpt det innan hon visste att jag fått denna knasiga idé om att avstå från sådana här godheter under en månad. Jag gav hjärtat till min man istället och han blev mycket glad för det. Jag vet att det kommer att bli super tufft dessa dagar när mina svärföräldrar är här. Vi brukar spela Canasta på kvällarna och då brukar man få lov att äta godis eller någon annan form av snacks. Nu får jag mumsa på vindruvor istället.

Inte nog med att mina svärföräldrar kom idag. Ulrika på Föräldrar & Barn skrev ett mejl till mig och berättade att de hade anlitat Charlotts dietist Anna Pauli för att även hon skulle börja hjälpa mig. Ska jag nu få en dietist också? Detta blir bara större och större, men jag blir förhoppningsvis mindre och mindre. Jag har aldrig tagit hjälp av en dietist innan och ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad en dietist gör. Jag kan säga att jag är lite nervös över detta. Ska jag nu bara äta grönsaker och frukt och träna 20 timmar om dagen. Jag är ju en småbarnsmamma varav min yngsta dotter bara är 6 månader. Det ska bli mycket intressant, men också lite pirrigt.

Dag 22 Värsta träningsfreak, jag?!

Träningsfreak, jag?! I alla fall idag. Jag vet inte om jag kommer att skriva något inlägg i denna dagbok imorgon för det kan hända att jag har så mycket träningsverk att jag inte kommer att kunna gå upp ur sängen. Vet inte vad som hänt mig idag, men jag har haft en otrolig energi hela dagen. Jag har inte vunnit på lotto eller blivit nominerad för bästa kvinnliga huvudroll. Jag har bara mer energi och jag känner mig piggare än på mycket länge.

Med denna energi bestämde jag mig för att gå hem med barnvagnen istället för att ta bussen när vi varit och fikat på stan med hela familjen. Min man tog min äldsta dotter på cykeln och jag traskade hemåt med vår yngsta dotter sovandes i vagnen. Ni har ju ingen aning hur långt det är för mig att komma hem från stan. Jag skulle uppskatta att det är ca 4,5 kilometer. Inte super långt, men tillräcklig långt för mig som blivit super lat sedan jag tog mitt efterlängtande körkort förra våren. Promenaden gick bra och jag kände mig mycket duktig. Tro nu inte att det var sluttränat för dagen. Inte på långa vägar.

På kvällen gick jag på min vanliga tisdagsträning som består av en timmes Zumba och 45 minuters styrketräning i grupp. Det bästa med att träna är så klart att man får mer energi, men även att man känner sig så duktig efteråt. När jag var klar med dessa båda pass var jag så varm att man nog kunde steka ett ägg på min mage. Jag kände mig totalt urlakad och det var en skön känsla. Undrar bara om den sköna känslan finns kvar när jag ska resa mig upp ur sängen imorgon.

Dag 21 Lägesrapport

Nu har det gått 20 dagar sedan jag började denna kak och godisfri månad. På ett sätt tycker jag att det har varit lättare än jag trodde. Jag var och är fikaberoende och kan göra nästan vad som helst för att hinna med denna höjdpunkt på dagen. Jag trodde att det skulle vara svårare att avstå kakorna och godiset. Jag trodde att jag nästan skulle få abstinens och börja klättra på väggarna, men det har faktiskt inte varit så illa. Visst, har jag dagar då jag är så sugen att det känns som att jag ska försmekta, men jag tar mig igenom det och det har på sin tur gjort mig mycket starkare. Jag kan ha en kväll framför tv:n utan att ha något att tugga på och måste jag tugga på något så går det bra med en frukt eller några nötter.

Det som varit svårare än vad jag förväntade mig är när jag varit borbjuden på fika. Jag trodde att det skulle vara lättare att stå emot frestelserna. Visst är jag nöjd med mig själv över att jag inte fallit för några av dessa frestelser, men jag är ändå förvånad över hur svårt det varit. Jag har också kommit till insikt om hur viktig och inrotad den svenska fikakulturen är. Bjuder man på fika så ska man ha något sött till så är det bara. Jag har delat denna uppfattning, men nu ser jag det som min uppgift att försöka komma på lite hälsosammare varianter till fikastunderna. Vad kan man ha till fikan som både är gott och hälsosamt?
Det som är det mest positiva med dessa 20 dagar är all den energi som jag fått. Jag trodde att jag skulle bli tröttare, eftersom jag tagit bort sockret ifrån kakorna och godiset och sockret gör ju oss piggare. Jag orkar mycket mer och mitt humör är mer i balans (i all fall tycker jag det). Jag mår helt enkelt mycket bättre. Trots att jag har sömnlösa nätter för min minsta håller mig vaken så känner jag mig piggare än någonsin. Detta får mig att vilja fortsätta kämpa. Vem vill inte ha mer energi.
Om det är någon som är intresserad över hur mycket jag gått ner i vikt så kan jag meddela att jag gått ner 3 kilo sedan jag började denna resa. Jag känner redan att kläderna börjar sitta lite bättre och jag känner mig faktiskt lite snyggare. Vi får se hur detta utvecklar sig?

Dag 20 Spelkväll utan chips, möjligt?

Idag är det spelkväll, nämligen bestämt canasta. Ja, vi är inte pensionärer som sitter på ett ålderdomshem, utan vi vill marknadsföra Canastan hos den yngre generationen. Om ni inte vet vad det är så kan jag upplysa er om att det är ett kortspel med massor av regler. Ofta kan man se äldre spela detta kortspel, men jag och min man brukar spela det med några av våra kompisar med jämna mellanrum. Dock brukar detta vara ett tillfälle då det är helt Ok att frossa på chips, godis och allt ohälsosamt. Hur skulle detta gå?

Det gick bra anser jag. Till efterrätt gjorde vi en härlig fruktsallad med vaniljkesella. Om ni inte smakat vaniljkesella så ska ni göra det. Det är verkligen jätte gott och man behöver inte alls ta så mycket för det har en mycket fyllig smak. Inte super hälsosamt kanske, men bättre än glass eller grädde.

Jag kan säga att jag är ganska stolt över att jag haft en spelkväll utan en massa frosseri av chips och godis. Saknade jag det? Lite kanske om jag nu ska vara ärlig, men fruktsalladen och vaniljkesellan var också mycket gott.

Om ni undrar över hur det gick med Canasta så ska vi nog inte prata så mycket om detta.

Dag 19 Idag drunknade jag nästan

Idag var vi och fikade hemma hos några vänner. De bjöd på en saftig chokladkaka med kolafrosting. Jag trodde att jag skulle drunkna av min egen saliv som samlats i munnen och som bara skrek chokladkaka. Jag skulle bli tvungen att titta på när de mumsade, eftersom jag själv har kakförbud. I den stunden och fortfarande när jag skriver detta är jag avundsjuk på alla smala som kan äta dessa ljuvligheter. Jag var arg på mig själv över det faktum att jag inte var så smal så att jag också kunde äta en chokladkaka med kolafrostring. Istället fick jag sitta med ett par torra skorpor som jag alltid har nerpackade för nödtillfällen så som det här. Jag börjar bli skittrött på dessa skorpor nu. Efter denna månad vill jag nog aldrig äta fler skorpor.

Dag 18 Mejl från Charlotte

Jag har aldrig varit en datanörd. Min man kan sitta och titta hur länge som helst på datorn och bara surfa omkring. Jag använder mest datorn som ett redskap för skrivandet eller för att kontrollera mina mejl. Dock har detta ändrats en del nu efter att Föräldrar & Barn bestämt sig för att göra en artikel om min kak och godisfria månad. Nu sitter jag nästan jämt framför datorn när barnen sover, antingen för att skriva på denna blogg eller för att kommunicera med Ulrika på just Föräldrar & Barn. Jag nästan längtar till datorn för att kontrollera om jag fått något mejl.

Idag var jag överlycklig då jag insåg att jag fått mejl från Charlotte Perelli. Hon vet vem jag är och hon vill hjälpa mig. Det var ett mycket fint mejl med många bra tips på hur jag kan göra för att bli en mer hälsomedveten mamma. Jag förstår att Charlotte har en massa uppdrag att genomföra och att hon är en mycket upptagen mamma. Jag känner dock att hon verkligen är intresserad av mig och mitt försök till förändring och hennes mejl var uppriktigt och omtänksamt samtidigt som det var konkret och inspirerande . Om ni klickar på fliken där det står Tips på bloggen kan ni få ta del av några av de bra råd som Charlotte gett mig. Något som hon tipsade mig om och som jag kommer att ha svårt med är att inte äta så mycket bröd. Jag älskar bröd. Jag tror att jag skulle kunna leva på bara bröd. Att inte äta godis och kakor är en sak och det är mycket svårt att avstå detta, tro mig, men att avstå bröd skulle näst intill vara omöjligt. Jag får ta mig en ordentlig funderare på detta. Vad ska jag nu ha till mitt tiokaffe om jag nu inte heller får äta bröd? Några som har bra förslag att dela med sig av?

Dag 17 Besöket på konditoriet

Idag borde jag få en medalj. Jag har lyckats med att gå in i ett konditori utan att lämna det med någon form av kaka, hurra! Ja, nu undrar ni säkert varför jag gick in i ett konditori överhuvudtaget. Jo, det var inte en form av späkelse utan jag ville köpa en fralla åt min dotter. Vi skulle till BVC med Lillie direkt efter dagis och eftersom jag hämtar henne redan klockan två får hon inte äta mellanmål där. Ja, javisst kunde jag ha tagit med något hemifrån så at jag slapp gå in i frestelsernas högkvarter. Men som förvirrad, stressad småbarnsmamma hade jag glömt mellanmålet på köksbänken.

Jag kan dock säga att jag nu är innehavare av ”Besökte konditoriet utan att köpa en endast liten kaka” medaljen.

Dag 16 Min sämsta idé någonsin

Dagen började väl ganska skapligt trots ännu en sömnlös natt, eftersom min lilla ängel haft ont i magen. Morgonen gick snabbt som den alltid gör, men vi lyckades dock bara komma 5 minuter för sent till dagis. Jag tror att jag kan räkna på ett finger hur många gånger vi kommit i tid till dagis. Jag förstår inte hur det är möjligt att vi alltid är sena. Det spelar ingen roll om vi så skulle gå upp klockan 6 och vi ska vara på dagis klockan 9.00. Vi är alltid sena och trots det skyndar jag på så gått jag kan. Konstigt!

Efter en skaplig förmiddag tänkte jag att jag skulle ta mina två flickor och storhandla för veckan när jag hämtat Emma på dagis. Vilket misstag! Vi hade en lång lista med oss och många påsar. Redan när vi kom in i affären kände jag på mig att detta inte skulle bli en utav mina bättre idéer. Emma ville ha en liten vagn som hon alltid vill och det slutar alltid med att hon kör den 15 meter och sen ska jag köra den och kundvagnen. Jag sa att hon inte fick ha en vagn idag, men att hon kunde få hjälpa mig att plocka varor istället (försökte vara lite pedagogisk). Hon surade ett tag, men glömde sedan bort det och var på glatt humör igen när jag sa att vi skulle gå till delikatessen och köpa lite nallekorv som hon älskar. Det var där som det hela började urarta.

I just denna affär som vi brukar handla i har de en fin delikatess, men man kan inte säga att personalen jobbar på ackord direkt. Det tog sån tid och Lillie började bli rastlös och hungrig. Tillslut började hon vråla och där stod jag i delikatess kön och väntade att få köpa min nallekorv. När vi väl fått den efterlängtande korven la vi i högsta växeln. Jag satte Emma i kundvagnen och stressade igenom inköpslistan. Jag såg säkert hysterisk ut och svetten rann nerför ryggen. Jag kände mig dock stolt när jag plockat sista saken på inköpslistan och mer eller mindre sprang mot kassan. Jag satte in visakortet för att betala och skräcken var total.

Det stod, medges ej på skärmen framför mig. Jag provade igen, samma sak. Hjärtat började pulsera snabbare och snabbare. Jag tog mitt andra visakort och det stod samma sak, medges ej. Svetten rann nu nerför min panna, Emma var otålig och sprang omkring och Lille stormvrålade. Jag hade för lite pengar på korten. Personalen frågade mig om jag kunde fixa fram mer pengar. Jag fick sätta alla varorna i förbutiken och åka hem för att överföra mer pengar till mitt konto. Så in med alla barnen i bilen, köra hem, överföra pengar, sätta tillbaka barnen i bilen, ta ut barnen ur bilen, in i affären, betala varorna, ut till bilen, sätta in barnen och kassarna i bilen och köra hem igen.
Ikväll har jag inte gjort någonting.

Dag 15 Ska jag våga väga mig?

Tro inte att jag bantar, för det gör jag inte. Jag tror inte på bantning. Jag har själv försökt vid ett antal tillfällen och i början går det bra, men det slutar alltid med att man går upp lika mycket igen om inte mer. Inför mitt bröllop gjorde jag som många gör nämligen att banta för att komma i bröllopsklänningen. Jag kände mig super duktig och hälsosam. Jag gick ner 13 kilo inför denna dag, men jag gick ganska snabbt upp igen. Så jag gör inte detta experiment med en godis och kakfri månad för att banta utan för att se hur mycket dessa kaloribomber gör med kroppen. Jag vill få en sundare livsstil, där jag inte är beroende av sötsaker till varje fika utan kan ta en kopp kaffe tillsammans med en frukt.

Jag kommer inte bli Anna Skipper som totalförbjuder dessa läckerheter efter denna månad utan jag vill kunna äta en kaka utan ha dåligt samvete. Nyckeln är dock att man kan unna sig något lite mer lyxigt ibland, men inte varje dag och många gånger om dagen som jag gjort tidigare.

När jag väl vågade stiga upp på vågen idag blev jag överlycklig. Jag hade gått ner 0,9 kilo på en vecka. Ser man på tv-programmet Biggest Looser så är ju 0,9 kilo ingenting. Det skulle för deltagarna i det programmet vara en stor besvikelse. Men, för mig som är tvåbarnsmamma och som inte känner att jag har tid att träna hur många timmar som helst varje dag tycker jag att 0,9 kilo är en stor merit.

Dag 14 Alla hjärtans dag

Idag kom min man hem från Dubai. Han var mycket efterlängtad av alla i familjen. Jag och Emma hade gjort skyltar där det stod, välkommen hem pappa och placerat dem på ytterdörren. Han blev mycket glad och Emma var stolt över sina fina skyltar. Vi hade också köpt choklad till honom (ja, han har ju ingen godisfri månad) och en gigantisk pin där det stod, Väldens Bästa Pappa. Han hade i sin tur köpt ett fint halsband till mig från min favoritaffär, accessorize och presenter till barnen.

Det var trots denna fina förmiddag en ganska svår dag för mig. Jag brukar baka någon smaskig kaloribomb och fira denna kärlekens dag, men idag var det ju inte tillåtet. Istället fixade jag och Emma en mysig lite hälsosammare fika med hjärtformade pannkakor. Vi färgade grädden rosa (Emmas favoritfärg) och spritsade den över pannkakorna. Emma tyckte det var jättefint och mycket gott. Vår fika blev lyckad, men ska jag vara ärlig så saknade jag min kaloribomb. På eftermiddagen fick jag en sådan abstinens att min man fick köpa osötade smörgåsrån så att jag hade något att knapra på under kvällen.

Jag har insett att jag tidigare älskat alla dessa speciella dagar, eftersom jag då kunnat rättfärdiga mitt bakberoende av dessa kaloribomber. Nu måste jag lära mig att man kan fira dessa speciella dagar utan mina älskade kakor. Det kommer bli tufft!

Dag 13 Nu tycker jag synd om mig själv…

Vilken svår dag! Min man är fortfarande i Dubai och det innebär att jag fortfarande är hemma själv med två barn (jag vet att två barn inte är så många, men ibland kan det kännas som om man lika gärna kunde ha ett helt dagis hemma). Min yngsta dotter Lillie sov skitdåligt i natt så de mörka ringarna under mina ögon har bara intensifierats. Jag kan verkligen upplysa er om att lite sömn ger ett större sötsug, i alla fall för mig. Hela förmiddagen kändes det som om jag befann mig i en sorts koma. Jag var bara trött och lättirriterad. Stackars mina älsklingsflickor! Dagen blev inte bättre när vi skulle på fikakalas hos våra underbara grannar. När jag öppnade dörren insåg jag snabbt att denna fika skulle bli mitt störta test hittills. Lukten av nybakta kanelbullar hade spridit sig genom hela huset så när jag kom in i köket var jag redan väl medveten om att här gäller det att vara super tuff. När jag ser matbordet fullt av nybakta kanelbullar och chokladkakor ville jag nästan börja gråta. För första gången tyckte jag verkligen synd om mig själv. Jag började leta efter första bästa exit skylten, men insåg att de nog skulle undrat var jag tagit vägen.

Min dotter fick mumsa på alla läckerheter och hon var ju så klart överlycklig, eftersom hennes mamma nu blivit en yngre version av Anna skipper. Mina fantastiska grannar känner dock till min hälsomånad så de gjorde en ljuvliga smoothie till mig istället. Den var super god!

På kvällen kände jag mig som en bergbestigare. Jag har bestigit Mount Everest, men istället för att placera en flagga på bergstoppen placerade jag en nybakad kanelbulle.

Dag 12 Vårmys på lekplatsen

Idag bestämde Emma och jag att vi skulle spendera förmiddagen på lekplatsen och ta fika med oss. Det var strålande vackert väder idag med sol och otroligt nog så var det även vindstilla. Vackert väder gör en mycket gladare. Även om jag är mycket trött då jag haft ännu en natt med lite sömn så gör vädret att man blir piggare och på ett strålande humör. Hoppas att det vara hela dagen.

Vi packade fikakorgen, letade fram en filt som låg längst in i garderoben, satte Lillie i vagnen och traskade med lätta steg till lekplatsen. Vi sjöng glada sånger hela vägen och allt kändes bara härligt. Borta var de sömnlösa nätter, skrik och bajsblöjer. Nu är det vår, nu börjar livet.

När vi kom fram till lekplatsen hade lillasyster somnat så jag och Emma gick raka vägen till gungorna. Min dotter kan gunga hur länge som helst. Om man hade haft en gunga inne i huset så hade den varit den perfekta barnvakten. Min man hade säkert kunnat komma på någon tekisk pryl som kunde sätta fart på gungan utan vår hjälp. Men, nu sken solen så nu fanns det ingen bättre plats att vara på än just lekplatsen. Efter mycket övertalning så kunde Emma tänka sig att sluta gunga och istället bekanta sig med fikakorgen. Vi hade äpple, skorpor, russin och kaffe med oss. Allt smakar så mycket bättre i friska luften. Vi satt och mumsade och njöt av solen. Hade detta varit för några veckor sedan hade vi dukat upp med bullar och kakor, men idag saknade jag faktiskt inte dessa läckerheter. Idag älskade jag mina torra skorpor, mitt saftiga äpple och mina söta russin.

Dag 11 Trött = sötsug

Dagens status: fortfarande en ensamstående mamma då pappan är på fortbildning i Dubai. Min äldsta dotter älskar att baka. Speciellt älskar hon att få provsmaka det man bakar. Frågar man henne om vad man ska baka så kommer hon garanterat att säga chokladkaka. Det är ju mycket godare att slicka vispen när man bakar chokladkaka än när man gör matbröd som hon inte anser vara någon form av bakning. Men, eftersom hennes mamma nu blivit någon forma av hälsoguru så skulle vi idag försöka oss på att baka mer hälsosamma scones.

Så dagens första utflykt blev till Coop. Min dotter tycker om Coop. Hon vet tragiskt nog vart allt är i affären. Är det ett tecken på att hennes föräldrar handlar mat för ofta och inte är den perfekta familjen som storhandlar en gång i månaden. Min dotter visade mig var alla bakprodukter var och jakten på sconesingredienserna kunde börja. Eftersom vi nu skulle baka nyttigare scones så var vi ju inte ute efter vetemjöl utan en massa andra konstiga mjölsorter. Vi hittade allt och vi var faktiskt alla på ett strålande humör.

När vi kom hem var alla förväntansfulla över bakstunden och vi satte igång direkt. Min äldsta dotter tyckte det var roligt att få hjälpa till med att dosera rätt mängd mjöl, men speciellt roligt tyckte hon det var att knåda degen. Allt var frid och fröjd fram till den stund då min dotter frågade om hon kunde smaka degen. Jag sa att jag nog inte trodde att degen var så god utan att bullarna först måste in i ugnen innan det kulle bli gott att smaka. Min dotter propsade dock på att hon ville smaka och visst fick hon smaka. Hon smakade på degen och tittade sedan besviket på sin mamma. Hon tycket inte degen var god och tyckte vi skulle baka chokladkaka istället. Jag försökte berätta att de skulle bli goda när de varit i ugnen och hon fick bre lite smör på. Kanske sa hon och började leka med annat.

Jag kan dock berätta att hon tyckte ganska mycket om det färdiga resultatet och jag tyckte inte heller att de var så dumma. Visst, man kan inte jämföra dem med sconesen på Espresso House, men de var helt ok för att vara mer nyttiga. Jag lägger in receptet bland mina övriga recept.

Dag 10 Idag var jag en tråkig mamma

Min man har rest till Dubai och ska vara borta hela helgen. Ja, jag vet att det låter lite knäppt att bara åka till Dubai över en långhelg, men han ska på fortbildning. Ja, han är en lyckans ost. Han får åka till värmen och övernatta på ett lyxhotell och frun får stanna hemma med barnen och byta bajsblöjor. Vissa, har det bra!

Jag tycker faktiskt att det är lite mysigt att vara hemma själv med barnen. Jag har en massa idéer om olika projekt som jag nu ska lyckas genomföra och ha en helg med massor av mys med barnen. Jag hade också sett framemot kvällarna när barnen sover, att då få krypa upp i soffan med en stor skål med chips eller lösgodis eller världens största brownie till en kopp kaffe. Det blir inget med det. Jag får sitta där med de nyttiga kokosbullarna och låtsas älska dem.

Dock började helgen inte speciellt bra. Jag hade hoppat över lunchen som man absolut inte ska göra så när eftermiddagen kom var jag en ganska grinig morsa. Jag var lättirriterad och hade världens sämsta tålamod. Vi åkte dock till mamma på eftermiddagen så min äldsta dotter kunde få lite mer uppmärksamhet. När vi kom hem var det dags att laga middag som inte var det lättaste när båda barnen är trötta och mamman är lite grinig. Jag har mycket respekt för de familjer som är med i tv-programmet "Annorlunda familjer". De skulle tycka att jag inte har något att klaga över när jag bara har två barn i jämförelse med dem som har 7-10 barn. När till slut båda barnen sov var klockan 23.30 och jag fick äntligen sätta mig ner i soffan. Jag var så sugen på allt sött, men jag tog en nyttig koksboll istället och kände mig duktig. Jag tror inte att jag kommer att lyckas genomföra så många av mina tilltänkta projekt i helgen.

Dag 9 Är det redan första april?

Idag ringde Ulrika från Föräldradrar & Barn. Det var första gången som jag pratade med henne i telefon. Bara det var ju roligt och lite nervöst, att prata med journalister tillhör ju inte vardagen för mammalediga lärarinnor. Konversationen som följde var dock så surrealistisk att jag trodde för ett ögonblick att det redan var första april.

Som mammaledig är väl inte dagarna alltid så spännande. Man vet vad man ska göra varje dag och det finns inte så många oförutsägbara inslag i tillvaron.  Ibland är det mest spännande under dagen att få hämta posten, att få titta igenom alla reklamblad och tillslut inse att kycklingen även denna vecka är varan som samtliga stora matkedjor strider om. Att då få prata med en journalist känns ganska stort. Men, att hon även skulle berätta att de hittat en kändis coach till mig känns väl som jag blivit ryckt ur min lilla mammabubbla och kastrats in i strålkastarljuset. Ska jag få en kändiscoach? Jag låtsades som om jag visste vad en coach var, men i själva verket hade jag inte den blekaste aning. Men, allt som får vardagen att kännas mer spännande än reklambladen är ju välkommet. Ulrika berättade vidare att Charlotte Perelli skulle komma att vara min coach under några veckor. När hon sa det så blev jag så paff att jag bara sa; ”Va”. Ulrika trodde inte att jag visste vem Charlotte var och berätta kort att det var hon som varit med i melodifestivalen några gånger och som också satt i juryn i programmet Talang. Det klart att jag visste vem Charlotte var.

Ska Charlotte vara min coach? Jag har fortfarande svårt för att ta in detta och veta vad jag ska göra med informationen. Ulrika berättade att Charlotte skulle skicka sin bok till mig som heter  ”Kan jag, kan du” och som handlar om hemmaträning. Jag som är en träningsanalfabet skulle nu få personliga tips från en kändis. Jag ska väl ärligt erkänna att jag känner mig lite nervös över detta. Missförtro mig inte. Det är jätte kul, men hur ska jag kunna berätta för henne att min största idrottsprestation i mitt trettioåriga liv var när jag kom på första plats i en rodeltävling i årskurs nio. Hon som har en kropp som får alla andra mammor att sucka djupt och sen ta en chokladkaka till för att de bistert inser att de ändå aldrig kan få en kropp som hennes. Det var först när jag berättade det för min granne som kommit in för att lån ägg som det sjönk ner. Jag ska bli coachad av Charlotte Perelli. Min granne tyckte det verkade spännande och hon sa att jag skulle vara tacksam som fick denna chans till en mer spännande vardag. Från och med nu kan jag strunta i reklambladen, nu kan jag istället vänta på Charlottes bok och inse att jag snart kommer att kunna träna precis som henne och vem vet vad det kan få för följder.

Nyttiga Kokosbullar

Ingredienser:
1 dl färska dadlar
1 dl torkade plommon
½ dl torkade fikon, bara fröna inte skinnet
1 dl kokos samt lite kokos till garnering
1 tsk kanel
1 tsk kakao (jag hade sockerfri)

Gör så här: Mixa frukten så att det blir en massa och sen blanda ner kanelen och kakaon. Forma dem som små bullar och rulla dem i kokos.

Lycka till!

Dag 8 Nyttiga kokosbullar

Nu tror ni nog att jag fuskar. Det finns väl inget som kan heta ”Nyttiga kokosbullar”. Jo, faktiskt, om man gör dem a la Hanna. Jag gogglad på nyttigt godis. Ja, jag vet, kan det existera och vara gott?! Jag hittade många recept där man använder sig av torkad frukt och kokos och jag har spunnit vidare på den idén. Jag tittade vad jag kunde hitta i skafferiet och blandade ihop det och vimsalabim så var det nyttiga kokosbullar till kvällsfikan. Ska jag vara 100 % ärlig så kan man inte jämföra dem med vanliga  (skriver inte onyttiga) koksbullar, men det är ett bra substitut. När jag stolt skulle bjuda min man på en till kvällsfikan så spottade han ut den. Han trodde att det var en vanlig koksbulle och då kan jag nog förstå att de inte riktigt var någon höjdare. Om jag hade berättat innan vad det var så skulle ha säkert ha mumsat på dem. Han gick och tog en chokladbit istället, men jag mumsade på mina läckra nyttiga koksbullar. Om någon skulle vilja göra dessa nyttiga kokosbullar så hittar ni det bland recepten. Lycka till!

Dag 7 Det måste finnas nyttigt godis

Min äldsta dotter var inte på dagis idag, eftersom det är måndag. Jag är mamma till en flicka som älskar att titta i affärer. Visst, hennes mamma tycker också om att gå i affärer, men jag anser mig inte vara någon shoppingfreak. Jag är inte den tjej (klassificerar mig fortfarande som tjej och inte som kvinna som jag tycker låter så vuxet och gammalt) som måste sminka sig innan hon lämnar huset eller som älskar att shoppa skor och klä sig i rosa. Men, det är min älskade dotter, fast utan smink förstås. När hon varit sjuk och jag frågade henne vilken liten leksak hon ville ha som lite uppmuntran efter en tråkig tid svarar hon mig att hon hellre vill ha en klänning. Ja, hon älskar att gå i affärer.

Vi bestämde oss för att gå lite på stan och då ingår ju alltid en mysig fika. Jag ville ju gärna ha en bit extra kladdig chokladkaka med grädde, men det slutade med att jag valde en scone med creme cheese. Ja, jag vet att många nog anser att detta är någon form av bulle som då inte skulle vara tillåten denna månad, men jag måste ju få äta något, eller hur? Från att vara en kakdrottning till att välja en scone är redan ett stort steg, tro mig.

När vi kom hem och jag tro det eller ej fick hela en timme för mig själv, eftersom jag lyckats med det otroliga att få båda mina barn att sova samtidigt, började jag googla efter nyttigt godis. Det måste väl finnas något godis som är nyttigt, eller? Jag fick reda på att man kunde använda färska dadlar och torkade plommon och göra en smet av det och sedan rulla dem i kokos så att de liknade chokladbullar. Ska jag vara ärlig så låter det väl inte direkt jätte smaskigt, men jag ska prova göra en variation av dem imorgon när min dotter är på dagis. Jag berättar imorgon om det är värt att prova.

Dag 6 Kan man ha en ballong i magen?

Jag har inte mått så bra idag. Jag har mått illa och min mage har varit helt uppsvälld. Det ser verkligen ut som om jag vore gravid i vecka 20 och det kan jag med säkerhet säga att jag inte är. Det känns som om jag svalt en ballong. Jag borde väl veta om jag lyckats med det otroliga att svälja en ballong. Det är ganska ofta som jag känner mig uppsvälld. Kanske ska prova något av alla de preparat som man ser på reklamen nu för tiden. Jag kände mig lite bättre efter middagen och min mage var mer i vecka 12-13 än vecka 20. På kvällen tittade jag på en Wallander film och mumsade på vindruvor och några salta kex med så lite vitlöksost på att min man fick använda ett förstoringsglas för att upptäcka den.

Dag 5 Ska du verkligen äta fågelmat?

När jag vaknade idag kände jag mig mycket stolt över gårdagen. Jag hade klarat min första fredag utan vare sig godis eller kakor. Jag skulle dock skriva upp nötter på dagens inköpslista. Naturella nötter ska vara helt ok att äta och t.o.m. hälsosamt har jag hört.

Förmiddagsfikan blev ganska tråkig idag. Det tyckte speciellt min äldsta dotter som inte riktigt uppskattade mammas nya godis, torra skorpor. Jag kunde knappt hålla mig när jag såg hur hon försökt bita i skorpan. Hon tittade frågande på mig och jag kunde se i hennes ögon att hon verkligen försökte tycka om denna fika, men att hon nog tyckte att hennes mamma skulle bli lite bättre på att baka. Hon tittade frågande på sin pappa och då kunde vi inte hålla oss längre. Vi började gapskratta och min dotter gav mig en kram och sa att pappa kunde cykla till Willys och handla bättre kakor.

På kvällen när min man tog fram chipsen, tog jag fram nötterna. Han tittade på mig och sa att han tyckte jag var duktig som kunde äta sådan fågelmat.

Dag 4 Fredagsmys, med vad?

Foto Maria Rosenlöf

Inget dagis idag för min äldsta dotter. När hon är hemma brukar vi ha en lite mysig stund tillsammans när lillasyster sover. Vi brukar fika och ha något lite extra gott till, men inte idag. Inte nu när jag som ”duktig” mamma ska framstå som ett gott exempel för min dotter. Idag ska vi ha en hälsosam fika. Jag kokade mitt älskade kaffe och hällde upp lite vatten i min dotters rosa älsklingsmugg. Jag skar upp lite frukt och gick med brickan till soffan där vi brukar ha våran fredagsmysfika. Min dotter tittar ner på brickan och tittar snabbt förvånat på mig och så säger hon; ”Men, mamma, var är kakan?”

Ja, vad skulle jag säga. Skulle jag på ett pedagogiskt sätt förklara för min tvååring vad tomma kalorier var och hur detta påverkar våra kroppar negativt. Nej, jag sa bara att alla våra kakor var slut. Hon accepterade förklaringen och började mumsa på frukten som hon till min förvåning älskade. I ungefär 10 min log mitt hjärta åt mitt älskade fruktmonster, men rätt som det var sa hon: ”Vi kan ringa pappa, han kan köpa kakor”. Vet inte vem som kommer lida mest kring mitt stundtals idiotiska hälsojippo, min dotter, jag själv eller min man som kommer att sakna alla mina läckra bakverk.

Svårast var det nog ändå på kvällen. Efter att ha sätt reklamen om ”Fredagsmys” säkert 10 gånger bestämde jag mig för att borsta tänderna och gå och lägga mig istället. Imorgon ska jag gå och köpa lite fågelmat som min man kallar naturella nötter så att jag i alla fall kan stoppa något i munnen och låtsas ha helgmys.

Dag 3 Skorpor är väl ok, eller?!

Något jag måste bli bättre på är att äta riktig lunch. Jag märker tydligt att jag blir mer sötsugen på eftermiddagarna om jag inte äter en riktig lunch. Jag blir en sur och lättirriterad tjatmoster som inte alls är speciellt trevlig. Innan har jag bara tagit en kaka eller en godisbit och då har mitt humör och sötsug stabiliserats, men det får jag ju inte nu, SKIT!

Kvällen blev inte bättre. Några av våra vänner kom på kvällen och drack en kopp kaffe. Min man är mycket stödjande i detta projekt med en kak och godisfri månad, men redan på dag 3 frågade han mig om vi inte hade en god kaka som vi kunde bjuda våra vänner på som kommit på besök. Nej, det har vi ju inte svarade jag honom och jag kunde se att han hade hoppats att jag hade något undangömt någonstans. Han letade desperat i skafferiet och blev mycket glad när han fann en stor påse marshmallows. Så han och våra vänner drack kaffe och vin och mumsade på marshmallows, medan jag drack kaffe och mumsade på några torra skorpor. Skorpor måste väl vara ok, eller?! Eftersom jag skriver mina egna regler för denna idiotiska idé om en kak och godisfri månad tar jag beslutet om att det är ok att mumsa på dessa skorpor. Jag kan dok säga att jag inte tror att jag vill äta speciellt många skorpor efter denna månad och då har vi bara kommit till dag 3. Hur ska detta gå?

Dag 2 Shoppingutflykt med grannen

Idag följde jag med grannen, hennes mamma och svägerska på en shoppingutflykt till Malmö. Grannen och jag är mammalediga tillsammans, vilket är riktigt mysigt. Hon känner till alla mina hälsoplaner och är ett stort stöd. Jag kände mig super trött redan från början då mina båda töser sovit katastrofalt dåligt i natt. Om jag inte var uppe med den ena så var det den andra. Inte alltid kul med barn, men det får man ju ta. Jag var lite nervös över min trötthetskänsla, eftersom jag ofta blir extremt sötsugen när jag är trött. Att vara trött och sötsugen utan någon chans till vare sig det ena eller det andra skulle lätt kunna förvandla mig till en grinig tonåring. Jag blir lätt irriterad när jag är trött och hungrig. Jag kunde dock hålla mig i schack som tur var.

Jag var super duktig. Jag smakade inte ens på en halstablett som jag blev bjuden på. Nu tycker jag väl inte att man kan säga att halstabletter är godis, men jag vill väl verka lite duktig nu i början. Dagen gick bra. Vi tog en extra frukost istället för fika. Jag åt två grova bullar med skinka och ost. Ja, vissa kommer säkert tycka att även frukostbullar är en form av kaka, men jag är ingen självplågare. Något halvdåligt måste jag bara få äta om detta ska hålla en månad. Lunchen intogs på ett stort varuhus som specialiserar sig på köttbullar, ni får gissa vilket jag menar. För första gången tog jag mat utan efterrätt. Jag har inte heller uppmärksammat att de har alla läckra efterrätter först och sen själva maten. Det var inte direkt överdrivet roligt att stå i lång kö och bara se ett hav av efterrätter, speciellt inte när man är vrålhungrig. Försökte visualisera målet, köttbullarna. Med munnen full av saliv så fick jag äntligen mina köttbullar. Jag hade klarat av att ignorera efterrätten.

Nu är det säkert någon som undrar om jag shoppade något. Ja, jag blev mycket inspirerad i tygaffären Stoff & Stil och köpte hem en del tyg. Vill försöka piffa till barnrummen lite. När jag kom hem och visade min man tyghögen skrattade han. Jag med IG i syslöjd och med lika många nybörjade projekt som antalet kalorier i en chokladboll, skulle nu ta mig an ännu fler projekt. Ja, vi får väl se, sa jag till min man när han fick ytterligare ett skrattanfall.

Dag 1 Nu börjar det...

Detta blir min bibel för en tid framåt

När jag öppnade ögonen på morgonen idag var min första tanke att det var idag som mina älskade kakor och godis skulle behöva ta farväl av mig under en lång tid. Jag blundade snabbt och undrade om jag vaknat i en dröm, men sen kom jag ihåg mitt avtal. Det var ingen dröm, det var på allvar, det är nu som min karaktär verkligen kommer att sättas på prov. Jag ska under en månads tid vara utan kakor och godis. Jag vill se hur många kilon jag kan gå ner i vikt av att bara sluta äta godis och kakor. En annan sak som också intresserar mig är om min hälsa kommer att bli bättre. Jag har ingen dålig hälsa idag, men jag vill veta om man kan få mer energi av att inte äta en massa tomma kalorier.

Under hela dagen har jag varit mycket taggad och inte varit sugen på varken godis eller kakor. Jag tror det hjälper mig att jag verkligen bestämt mig för att göra detta för min egen skull och inte för någon annan.

Föräldrar & Barn ska skriva en artikel om min hälsomånad och det sätter mer press på mig att verkligen genomföra detta. Ulrika som ska skriva denna artikel kontaktade mig på eftermiddagen och frågade om jag kunde ta en bild på när jag frossar kakor och godis. Allt för en bra story, eller hur. Jag köpte kakor och riggade upp hela matbordet med godis, chips och kakor. Min man fotograferade mig när jag låsandes mumsa på en chokladmunk. Inte en helt lätt utmaning för någon som älskar kakor, men som inte får äta några.

Jag kan dock gå och lägga mig nu med en viss beundran över mig själv då jag under ett hav av läckerheter inte smakade på en enda liten smula.

Välkomna till min Blogg

I denna blogg kommer ni att få följa mig i mitt vardagliga småbarnsliv, med allt som det innebär. Ni kommer få följa med mig på en resa till ett lite hälsosammare mammaliv. Jag har alltid varit lite kraftig, inte super överviktig, men lite knubbig. Min stora passion är att fika och desto smaskigare kakor desto bättre. Jag har därför bestämt mig för att se om jag kan klara 30 dagar utan kakor och godis. Ni kommer att få ta del av mina framgångar och motgångar. Jag kommer föra dagbok under mina 30 dagar till ett hälsosammare liv. Hur ska man komma iform utan någon hemsk bantningsmodell? Jag vill för första gången i mitt liv gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt och sedan behålla vikten.

Jag och min dotter får leka med hennes bakverk istället

Jag har aldrig varit någon person som ägnat någon tid åt träning. Den enda träning som jag ägnat mig åt är cykling till och från arbetet och gräsklippning på sommaren. Följ med mig, en otränad mamma som ska göra ett försök till att börja träna.

Jag kommer vara personlig och ärlig och ni kommer få en stor inblick i hur det är att ändra sitt liv från att vara en mästarinna på att ordna musgiga kakor och bullar till 10 kaffet till att nu börja söka efter en hälsosammare livsstil. Jag kommer aldrig bli en person som helt kommer avstå från kakor och godis, men jag vill ändra min inställning till hur mycket av dessa ljuvligheter man kan äta. Innan har jag ätit kakor och godis varje dag och inte bara en gång under dagen utan många gånger. Jag vill få en balans i mitt ätande och inse att man inte behöver ha något sött till kaffet eller chips och godis varje kväll. Nu blir det andra bullar!

Mina mål är:

- Skapa en hälsosammare livsstil

- Bli ett fördöme för mina barn när det gäller att äta sötsaker

- Gå ner 10 kilo i vikt

- Börja träna för första gången i mitt liv

Välkomna till min blogg!